.

...rubriken säger allt inga ord kvar,inga känslor inget kvar allt är bort spolat som havet som slår mot sanden om och om igen. Som lövet som flög i väg med vinden. Allt gick så fort och nu blev det såhär,varför just nu? varför just jag? jag förstår hur du menar och känner men ändå så vill jag inte acceptera något av det alls. Jag kommer alltid tycka om dig alltid från idag och förevigt det vet du. Min kropp är kall som en isbit inget kvar jag är omtumlad av alla känslor alla ord ingenting stämmer,min kropp och själ är stängd får inte ut något alls. Klumpen i halsen är fruktansvärt stor och slaget i magen bara växer. Men det är över nu det är inte längre vi utan vi går nästan skilda väger men förblir vänner. Så svårt att acceptera vänner ordet vänner. Jag är tom,tomheten bara växer. Jag är orkeslös. Orkar inte mer nu.