.

Rubriken talar för sig själv, det är precis så jag känner it's like i'm over. Allt känns bara så svårt känner mig så världelös och som jag inte gör något rätt. Hur länge ska jag orka att du klagar på mig? Gör jag något rätt i dina ögon? Jag vet inte om jag orkar höra allt längre blir bara så trött på det så deprimerad. Ibland förstår jag inte varför jag känner såhär mycket. Jag lägger ner sådan energi på att tänka, ingen är perfekt jag försöker verkligen göra mitt bästa men hur långt räcker det? det är frågan jag har ställt mig ett bra tag nu. Men kan man få något svar på den frågan. Jag känner mig helt full av tankar,osäkerhet,gråten sitter i halsen och smärtan i kroppen blir bara värre och värre, när ska det ta slut när ska ångesten lägga sig och så man slipper all drama. Förstår inte inte på folk orkar, förstår mig inte på allt. Vill inte förstå heller. Min kropp känns stel och vill inte släppa något eller in någon. Jag håller fast vid dom jag älskar och ni vet vilka ni är. Jag behöver komma bort nu och föralltid och lämna allt bakom mig och starta om på nytt i en ny stad det tror jag skulle göra mig gott. Jag har så mycket tankar fattar inte att en människa kan bära på så otroligt mycket. Jag mår så dåligt över allt och lite till orkar inte mycket finns ingen kraft kvar till att anstränga sig till något allt är dött inom mig. Jag ligger ner i min säng på nätterna och tänker,tänker och tänker lite till halva natten kan gå åt till sådant. Jag vill ha ett underbart liv utan att ligga och tänka på en massa som får mig och må dåligt. Därför blir det att flytta och börja om i en ny stad i en huvudstad där jag vet redan nu att jag kommer må så himla bra det är de. Punkt slut.