Jag är trasig.

Godmorgon,natten har varit hård jag har sovit till och från har tänkt på mycket..vet inte vart allt kommer ifrån :/ jag känner hur mitt hjärta är krossat till tusen i olika delar och hjärtat sitter inte och slår där det ska utan bitarna är spridda över hela kroppen. När ska de ta och bli helt igen? när ska jag sluta må såhär? jag har tusen fråger till mig själv som jag aldrig kan få svar på. Vill bara få tillbaka orken till allt. Jag har inga ord kvar på hur jag mår längre jag lever för nuet även fast jag mår skit det kan jag vara ärlig och säga att jag gör. Jag känner knappt mig själv längre vart tog allt vägen? mitt liv är en röra just nu och börjar undra när det ska redas ut så jag också kan vara lycklig och bara leva livet. Börja le igen och skratta just nu gömmer jag mina känslor bakom ett fejkat leénde. Vilket är ganska enkelt nu förtiden. Jag vill bara ha tillbaka ALLT men det vet jag att jag ALDRIG kommer att få eller uppleva. Kapitel i livet avslutas och nya påbörjas hela tiden det är bara så det är. Vissa säger det är bara att gå vidare men det är inte så lätt som alla tror. Man måste nästan må skit en stund för att kunna må bra igen. Man vill både förlåt och glömma. Men det är svårt att bara radera allt man har varit med om det är inte det lättaste man har kvar bilder,minnen ALLT. Vart man än går så påvärkas man av allt man har gjort tillsammans. Jag saknar allt och lite till i mitt liv just nu. Vissa människor förstår mig och vissa inte, men de flesta stöttar mig i allt detta det är viktigt att hålla fast i dom man älskar och verkligen lita på dom att de ställer upp när man väl behöver dom. De säger att jag är värd någon bättre än dig och att jag förtjänar någon bättre än dig. Men är det verkligen så ? är det bästa för mig och bara glömma dig? och gå vidare i livet. Du vill vara min vän, men är det så livet funkar ? Någon man har varit djupt förälskad i och gjort allt för och verkligen bevisat att man tycker om denna person. Att bara få in i mitt huvud att du bara vill vara min vän är så otroligt svårt. Att se dig stå där med någon annan jag kan inte beskriva hur otroligt ont de gjorde i min kropp det var som om någon stack en kniv i min rygg och lät den sitta kvar där. Den bara trängde in djupare och djupare in i ryggen och i mitt hjärta för att krossa ännu mer. Jag vill inte förstå, jag vill inte acceptera hur du gjorde detta. För jag vill inte förstå att det är över men det kommer väl en dag till detta också att jag äntligen förstår varför det blev som det blev. Innerstinne vill jag vara din vän och bara glömma hur vi gjorde slut och bara leva vidare. Men ändå så vill jag höra dig säga : - jag vill ha dig tillbaka dig Lisa och börja om från början. Men de orden de små elva orden kommer jag nog aldrig frå höra igen. Och det har jag insett jag skulle vilja kalla dig för en idoit för det är så jag tycker du har bettet dig mot mig. Jag kanske själv har varit likadan men allt tog slut så får så jag förstod knappt vad som hände. Men jag kan inte förneka att det var två-tre riktigt underbara månader jag hade med dig. Det var helt underbart kändes som om jag reste på rosa moln. Du vet vad jag tycker du vet vad jag känner. och tvärt om jag är så otroligt ledsen över allt och att de blev såhär just nu kan inte förändras mellan oss. Jag kan inte säga något mer än att du har gjort ett misstag. Jag känner hur smärtan bara växer och klumpen i halsen av grått bara blir större och större. Om jag ska vara ärlig så när jag såg dig med en annan tjej bara sådär så ville jag SPY jag ville SPY och bara slå till dig och fråga vad fan du höll på med?!! Men jag förstår nu att du har gått vidare. Vilket kanske både var bra och dåligt jag vet inte. Men du sa vi ska alltid vara vänner och umgås då och då sen får vi se hur det funkar. Men jag hoppas du inser vad du har gjort. Jag är sårad och känner mig sviken. För den ringen du gav till mig där det stod "älskad" på jag trodde verkligen att du menade det, och det kanske du gjorde när du väl gav den till mig men efter det vart tog dina känslor vägen? du vägrar att prata med mig om just allt detta. Inte för jag vet varför? Det är nog inget jag kommer få svar på. Men orden inom mig har nu tagit slut mina ögon är blodsrängda för jag har gråtit så mycket över dig. Men nu får det räcka jag ska inte gråta mer. Jag ska försöka intala mig det iaf jag måste försöka allt just nu för att jag ska kunna må bra! Någon dag någon gång ska jag vända mig om och bara skratta åt detta för det är helt sjukt när man tänker efter vad som har hänt. Men så lång orkar jag inte tänkte förtillfället och du vet precis varför. You have hurt me, you have brok my heart in to pices. Nu har orken tagit slut. Punkt slut.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0